Teatermogulen tillika soloartisten Nicklas Lantz är tillbaka med ny musik. Ep:n ”Det starka ljuset”, som släpps fredagen den 31 maj, är hans första release på fem år.

Ep:n, bestående av de fyra låtarna ”Ljuset”, ”Månen och jag”, ”Hagaslätten” och ”Vilda hästar” har möjliggjorts tack vare ett sexmånaders arbetsstipendium från Ålands kulturdelegation.

–  Jag fick tid och råd att sätta mig i studion helt enkelt, säger Nicklas Lantz.

Har ep:n något tema?
– Kanske lite om att jag blivit äldre. Framförallt ”Hagaslätten” handlar mycket om hur det känns när barnen blir så stora att de flyttar hemifrån. ”Vilda hästar” handlar om hur man håller ihop ett förhållande under en lång tid. Min hustru och jag firade 25-årig bröllopsdag här om veckan och vi har varit ihop i 29 år.

Du har spelat och släppt mycket musik inom olika genrer genom åren. Hur beskriver du soundet i det här projektet?
– Jag tror att man kan kalla det för indie-pop med lite punk i botten.

Hur var det att arbeta ihop med dina söner, som lagt körsång i ep:n.?
– Helt underbart. Det är första gången jag har dem med i studion men vi har ju jobbat ihop i teaterprojekt hela uppväxten, så jag är van att jobba med mina pojkar och det är alltid lika kul. Jag ser hur de växer och lär sig, jag får mycket av dem och jag kan ge dem mycket. Det är fint att få jobba konstnärligt med sina barn, det är något av det underbaraste jag varit med om i hela livet.

Utöver körsången står Nicklas Lantz själv för allt i produktionen: text och musik, inspelning, arrangemang, mixning och mastring.

Hur kan det se ut när en låt kommer till?
– Det är två arbetssätt som möts egentligen, mitt gamla arbetssätt har fått möta ett nytt.

Jag har alltid jobbat så att jag skrivit låtarna på akustisk gitarr och sjungit samtidigt, och sedan har det egentligen inte blivit någon musik om jag inte hittat rätt text. Men till den här ep:n hittade jag ett helt nytt sätt; både ”Ljuset” och ”Hagaslätten” är tillkomna genom att jag byggt dem i studion i stunden, jag har inte vetat var det ska sluta någonstans. En del av sanningen till att jag inte publicerat på länge är att jag kände att jag rörde runt i samma gryta, jag arbetade efter samma formel och letade efter någonting nytt och nu hittade jag den nya formeln.

Vad har du i övrigt gjort de senaste fem åren?
– Rent konkret har jag jobbat med allt inom teater. Jag har varit skådespelare, regissör, ljussättare, scenograf, turnéledare, jag har tonsatt föreställningar och gjort ljudbakgrunder, allt i en enda röra.

Det låter intensivt.
– Det är min vardag. När folk ser hur mycket produktioner och saker jag gör kan de säga: ”Jobbar du inte ihjäl dig?”. Men det gör jag inte, jag brukar säga: ”Nej, jag skulle jobba ihjäl mig om jag var tvungen att sitta i kassan på Mattssons mellan 9-17 varenda dag”. Det tycker jag är betydligt mer jobbigt. Jag har långa stunder där det är jättemycket men sedan har jag också långa stunder där jag bara kan vila. Och väldigt mycket jobb kan jag göra hemifrån. Jag ser det inte som ett jobb utan det är mitt sätt att leva; att skapa musik och teater i olika former. Det är bara ett stort jävla plus att jag får betalt för att göra det som jag faktiskt vill göra.

Det genomgående temat i ”Det starka ljuset” är åldrande. Hur är det att bli äldre?
– Det är både skrämmande och inte. Det är svårt att sätta fingret på. Det stora är väl att jag varit småbarnsförälder i nästan 35 år, ibland tycker man att tiden står stilla och plötsligt är de så stora att de flyttar hemifrån och börjar plugga och jobba. I efterhand går det så fort. Och jag känner mig ung. Ung och nyfiken, men min kropp hänger ju inte med som den gjorde när jag var 25. Ibland blir jag förvånad när jag ser mig i spegeln och bara ”Fan vad gråhårig jag är, och vilket skägg jag fått!” Men jag accepterar det, jag lider inte av att bli gammal utan jag ser till och med fram emot att få pension, då behöver jag kanske inte ta så mycket jobb som håller mig borta från hemmet. Jag menar, jag spelar elgitarr, skejtar och är fortfarande ganska akrobatisk så jag trivs med att åldras.

Har du haft någon livskris?
– Jag vet inte om jag kan kalla det för kris, men jag tyckte att det var ganska jobbigt att bli 50.

Du köpte ingen Harley Davidson-hoj?
– Nej, haha. Det enda jag köper när jag vill unna mig något är elgitarrer, och jag köper elgitarrer hela tiden. 

Du bor i Saltvik. Förstår du som inflyttad ålänning grejen med östra kontra västra Saltvik?
– Nej, eller alltså, jag tycker det är onödigt. Jag kommer från ett ställe som heter Flen och där var det exakt samma fejd mellan Flen och Malmköping, jag tror att det finns överallt.

Dennis Jansson ringer och ber dig ersätta en sjuk Carola på Rockoffs stora scen i sommar. Vad säger du?
– Nej tack. Är det frågan om ett snabbt inhopp skulle jag definitivt säga nej, om jag däremot får frågan om att uppträda med någon eller några på Rockoff och fick tid att jobba ihop något, då skulle jag kanske tacka ja. Men jag är ingen partykille, jag har inte ett knippe låtar i bakfickan som jag kan spela på party, det har aldrig varit min grej. Du hittar inte mig på en pizzeria sjungandes Tomas Ledin-låtar, jag gör det inte. Men jag har full respekt för de som kan och vill göra det.

Har du fått sådana förfrågningar?
– I princip ja, det har hänt genom åren att folk undrar om jag kan komma till en fest och sätta ihop något program eller spela en kväll på krogen. Då säger jag “Nej tack”. Jag har provat och vet att jag inte trivs med det. 

Den officiella släppfesten för ”Det starka ljuset” hålls på Dinos fredagen den 31 maj, med start klockan 22. Där kommer Nicklas Lantz uppträda med de nya låtarna i karaokestil.

– Jag har plockat bort leadsången från ep:ns låtar och så kommer jag spela gitarr och sjunga till studiebakgrunderna. 

”Det starka ljuset” släpps på de vanliga digitala plattformarna som Spotify, Apple Music och Youtube med flera.